Samlingen består av några tusentals brev till och från Herman och Hedvig Lagercrantz och ytterligare några familjemedlemmar, dagböcker, manuskript till artiklar, föreläsningar och predikningar. Materialet omfattar huvudsakligen tiden 1850 till 1960. Några smakprov:

Augusta Zethelius far köpte Surahammars Bruk 1848 och byggde ny herrgård, något dyrare än köpeskillingen för hela bruket.

Surahammar den 18 Sept 1875.
Min lilla älskade Herman!
Tack min snälla gosse, för dina båda bref, att du ej då ännu fått något från mig, kan jag ej säga huru det oroar mig, ty det lades i kappsäcken, tillsammans med din klocka etc. etc. Knut lofvade sända kappsäcken genast hem, med ett stadsbud på måndagsmorgonen. Troligen glömde han den på fartyget, och Gud vet hvar den nu är, låt mig genast veta om ni fått rätt på den. Din kyckling duger då ej i alla händelser, måtte ej annat blifvit förstört däraf. Det var så ledsamt man borde ej lita på unga herrar!!

Att du skall finna tiden litet lång, då du ej har den lyckan att hafva mor och syster hemma, är ju naturligt, tänk hvilken glädje då vi nu snart komma, det är godt att lära sig förstå att värdera det goda man har! Det fula ordspråket, ”att man saknar ej kon, förrän båset är tomt” är nog sannt, eller hur? I morgon hoppas vi få Gustaf hem, det skall blifva bra roligt. Att hans examen gick så bra, är jag så glad åt, sjelf tycktes han vara förtjust. Vill du säga Eva att hon skall sylta Lingon till köket 6 kannor, och koka dem med mellansirup så de blifva lagom söta. …………..

I dag hinner jag ej mer, ty jag har många bref att skrifva. Var flitig, förståndig och snäll, Hvar morgon, hvar middag och qväll, Du känner dig då, både lycklig och säll! Och slipper att få, både bannor och smäll!
Elisabeth hälsar så innerligt till dig, och tänk ofta på din
Egen hulda
Mamma.

William Booth grundade Frälsningsarmén 1865. Herman var en tid hans assistent vid högkvarteret i London.

THE SALVATION ARMY FOREIGN OFFICE 27th October 1890
Major Lagercrantz
Stockholm
My dear Major/Ten thousand thanks for your note of love and sympathy. I am glad you knew my beloved, and loved her, and was helped by her. I have indeed lost a treasure; and the blow has come suddenly, notwithstanding all the long months of warning, and the constant alarms we had. Death seamed always nigh at hand, and yet when it did come it was unexpected and painful.
…………….
All the papers now are discussin my new book. ………………
I am sure you will read it with interest, and pray over it. We are getting a summary of it translated into different languages, so that it can be sent to various foreign newspapers. We must have one done into Swedish.
Love to dear Mrs Lagercrantz. I hope to see all again before long
Believe me
Your affectionate General
William Booth

Adolf Geijer i Christinehamns Enskilda Bank förvaltade konkursen 1893 i Elfsbacka Bruks AB, familjen Croneborgs värmländska bruk. Östanås var herrrgårdens namn.

Christinehamn den 24 Sept 1895.
Löjtnanten Wälborne Herr Herm. Lagercrantz
Torpa, Saltskog.
Med anledning af ett i dag bekommet bref från Herr Kammarherren W Croneborg får jag meddela att, derest en vederhäftig spekulant å Östanås med underlydande hemman (dock ej ¼ mantal Berg) i Elfsbacka socken inkommer till Bankens styrelse med ett fast anbud af 125.000 kr. för desamma, Bankstyrelsen – oaktadt den förut åsatt egendomarne högre pris – kommer att allvarligt taga i öfvervägande möjligheten att till nämnda pris afyttra dessa egendomar; ………………..
Emotseende Edra benägna meddelanden, har jag äran teckna
Med utmärkt högaktning
Adolf Geijer

Samuel af Ugglas var gift med von Hermanssons dotter Eva, blivande fideikommissarie till Ferna. Han var produktionschef för hela Ferna-gruppen fram till konkursen 1891. Efter konkursens avslutande 1903 begränsades hans och Evas inflytande på fideikommissets skötsel. Casimir de la Gardie ställde säkerhet om 525 000 kr till förmån för fideikommisset vid konkursens avslutande.

Höganäs (pr Vaxholmsbåt) & Stockholm den 28/7 1906
Broder Herman
Tillåt mig att börja med att tacka dig från såväl Eva som mig för din oss visade stora vänlighet att under dessa närmaste öfvergångsår vilja hjelpa oss, och bedja vi dig vara förvissad om, att hafva vi gifvit dig en fullmagt eller, hvad som är detsamma, vårt ord att ej på minsta vis under denna tid blanda oss i dina åtgöranden, vare sig vi äro på Ferna eller ej, komma vi att obrottsligen hålla oss dervid. Jag sätter med afsigt likhetstecken mellan ord och fullmagt, ty ingen sådan torde så kunna skrifvas att den ej juridiskt kan när som helst återtagas, utan blir det ytterst det moraliska bandet som binder. Att vi ej ens moraliskt kunde anses bundna vid öfverenskommelsen med Casimir beror på många af oss oberoende orsaker.
…………….
Apropos Trummelsberg vill nämna en sak jag länge tänkt på, nemligen att det är olagligt der använda Björnhytte & Finnbo stämplar på tackjernet, utan att registrera dem som användbara äfven vid denna hytta, vilket för Björnhyttestämpeln torde vara svårt då hyttan ej mera eges af oss. ……………….
Till slut bedja Eva o jag få framföra våra hjertliga lyckönskningar på din födelsedag i morgon, och förblir jag din tillgifne vän
Sam af Ugglas

Oscar II sista? brev skrevs egenhändigt några veckor före hans död.
Prins Wilhelm gjorde 1907 en av Herman ordnad goodwillresa i USA.

Stockholm d. 24 September 1907
Min käre Lagercrantz!
I betraktande af din stora möda och det omsorgsfulla arbete som du har utfört under min sonsons, prins Wilhelms, icke minst på grund häraf så vällyckade besök på olika ställen i Nordamerikas förenade Stater, ber jag att härmed få uttala mitt hjertliga tack.
Genom hvad som nu har skett hafva banden emellan de utvandrade svenskarna och det gamla fosterlandet blifvit väsentligt stärkta. Dermed är i sanning ett godt och särdeles eftersträfvansvärdt mål uppnått.
Jag är glad att tro, att äfven min sonson i ej ringa mån, och mera än hvad man af hans unga ålder kunnat vänta, dertill har bidragit.
Jag förblifver dig städse och uppriktigt
välbevågen
Oscar

Prins Wilhelm återkommer till långt senare till samma resa

Stenhammars slott den 6/12 1942
Bäste Herman Lagercrantz.
Du blir förmodligen tämligen överraskad av ett brev från undertecknad, men anledningen till dessa rader är att söka i det förhållandet, att jag som du kanske hört – i ett svagt ögonblick lovat hålla ett helt kort anförande (5 á 10 min.) på Frälsningsarmens jubileumsfest inst. 28 sept. ………………… Nu hade jag tänkt knyta an vid en liten episod för längesedan som faktiskt bitit sig fast i minnet på ett alldeles särskilt sätt: den gången du och Aspegrens och jag for ner till Chinatown i New York för att besöka en opiumhåla och på en bakgård stötte ihop med några sjungande och spelande frälsningssoldater. ……………. Och nu frågar jag: kan du erinra dig de närmare omständigheterna? Var det både manliga och kvinnliga soldater? ………………..
Som du ser är jag frågvis, men jag tycker det vore roligt att relatera episoden så korrekt som möjligt, och någon annan än dig kan jag inte fråga. I övrigt undrar jag om du kan ge ett gott råd om hur ett dylikt anförande lämpligast bör läggas – jag är själv osäker och måste bekänna att uppgiften är mig en smula främmande. …………….. ,
med många hjärtliga hälsningar,
Tillgivne
Wilhelm

Bror Lagercrantz och hans syskon bodde hos vänner under föräldrarnas utlandsvistelser och resor. 1908 bodde han, 14 år gammal med systern Mary hos Johan Nordenfalk på Färna, en sjubarnsfamilj.

Ferna d 11/11 1908
Älskade Pappa!
Snälla Pappa får jag en hagelbössa till jul. Johan har fått ett mycket trevligt gevär, remingtonsystem, kal. 28. Man kan få beställa hos Huskvarna sådana för 33kr. med tillbehör såsom t. ex. stukare, hylsor, förladdningar och dylikt. Men jag skulle naturligtvis helst vilja ha en dubbelbössa, men de äro så förfärligt dyra. Jag skickar priserna på Huskvarnas dubbelbössor. No 15 är den bästa av dubbelbössorna och genom farbror Johan blir den 15 á 20 kr. billigare. Johans bössa står ej upptagen i katalogen därför att den är särskilt beställt.
Vi äro (d.v.s. Kand Johan och jag) en dag var tredje vecka ute och jagar med skogvaktaren. Det är mycket roligt då får jag alltid låna en av kontorsherrarnas dubbelbössor. Jag brukar få låna herr Lejdströms bössa. ……………………
Mest av allt önskar jag mig naturligtvis en bössa men därnäst ett par skidor, mina gamla äro för små för mig, det är så svårt att åka med dem. För övrigt önskar jag mig till jul: Patroner till mitt salongsgevär, En Jaktväska, En slidkniv (jaktkniv) helst 2 eggad, En Skottavla, En bössrem, krut o hagel ifall jag får en bössa.
Pappas Bror

Prins Eugén tog med Herman Lagercrantz i officersuniform på promenerad längs Strandvägen 1887 sedan Stockholms societet tagit avstånd från Herman i samband med hans inträde i Frälsningsarmén. Skolkamraterna hade nära kontakt livet ut. Jonas Kjellgren var chef för Skandinaviska Bankens Stockholmsrörelse och ledamot av riksdagens Första Kammare 1910 – 11 (höger).

Käre Lagercrantz!
Det var verkligen bra snällt af dig att skrifva till mig o. det gladde mig verkligen mycket att du tyckte bra om mitt tal.

Jag har verkligen fått vänligt erkännande från de mest motsatta håll så att jag nästan började bli ängslig o. undra om jag uttryckt mig så otydligt att var o. en kunde tyda det efter sin önskan. Men jag tröstar mig med att det beror på att folk lägga in olika betydelse i ordet ”bildstormare”. Rolf t. ex. gör ingen skillnad på mig o. Julle(?) Kjellberg å ena sidan F. D. Politikens gossar å den andra! De flesta äro kanske något mer nyanserade!! Jag lägger en alldeles bestämd gräns bortom socialdemokraterna, de sociald. som hylla organisation. och försvar för vår kultur, om det skall ha någon utsigt att lyckas måste gå efter den linjen o. inte efter en s. k. borgerlig samling, som endast har till resultat att drifva en mängd socialister öfver till de mest samhällsupplösande. För att verkligen kunna enas till en sådan samling som jag menar, måste alla parter offra något, egna förmåner å ena sidan, o egna förhoppningr å den andra. Det senare fordrar ett förtidigt realiserande af öfverdrifna programförväntningar. Jag för står mycket väl att de mera konservativa anse hvarje ingående på socialistiska ideer vara början till kulturens undergång, men det gäller att noga skilja på vad är en ömtålig sak, vad som verkligen är försvar för vår kultur o. hvad som är försvar för egna fördelar. Vår kultur kan inte räddas utan stora offer af hvad vi nu sätta värde på, men det gäller att välja. Jag ser alldeles klart att det kommer att bli många olägenheter med sakernas nya tillstånd, men jag tror inte alls att vår kultur kan räddas för lägre pris. Så länge jag har tänkt på sådana saker har jag alltid trott på att de socialistiska idéerna skulle gå till seger, om också mognade och omdanande under sin väg fram. Den yttre skillnaden mellan mina åsikter nu o. förr är, att jag nu inte längre tror att de skola bli saliggörande, medföra ideala förhållanden på jorden.

De kommer att rätta det senaste skedets stora missgrepp o. missuppfattningar, men i sin tur göra sig skyldiga till nya missgrepp som en ny, kanske individualistisk tid kommer att tvinga korrektiv på, så långt som det är möjligt i denna ofullkomliga värld. Men just i denna ofullkomlighet ligger alla möjligheter till utveckling, som gör lifvet rikt o värt att lefva. Fullkomligheten är färdig; den frestar mig icke, om jag öfverhufvud kunde fatta den.

Du talar om tron på en personlig Gud, o. jag erkänner att dess försvinnande har lämnat ett farligt tomrum. Men jag måste säga det. Jag har den inte sjelf, ibland säger jag ”dessvärre”, oftast, - åtminstone ännu så länge – dess bättre.

Jag tror att det finnes något utom oss, något bortom det tänkbara, men då man vill ge detta något av en fastare form, då kan jag inte vara med längre, då blir det bara klumpigt, på smått, det väcker min leda, på samma sätt som fullkomligheten gör det. Ja detta blef mera ingående än jag hade tänkt men jag känner att jag kan tala uppriktigt med dig; vi ha för öfvrigt talat om allvarliga saker förut. Att du ska se framtiden, ja till och med den närmaste framtiden med oro, det förstår jag så väl; jag tror att det blir en mycket svår och kritisk öfvergångstid. Det gäller bara att det verkligen blir en öfvergång till något, o. inte bara till ett intet. Att du ej förstod Kjellbergs tal undrar jag ej på, så dåligt o. knapphändigt som det var återgifvet. Jag kan ej här ingå derpå, men om vi alla tre kunde råkas en gång skulle vi kunna språka därom. Nu hinner jag ej mer. God natt! Med många hälsningar till din fru din tillgifne vän
Eugen.
Valdemarsudde en härlig ljus sommarnatt 1 juli 1920.

Verner von Heidenstam och Herman Lagercrantz var klasskamrater.

Hôtel Victoria, Pisa, d. 23/2 1924.
Broder.
Tack för ditt bref af d. 17/2. Särskildt har fru B. lagt mig på hjärtat att tacka för din vänliga gåfva. Ja, oliverna äro underbara träd, graciösa, knotiga, vresiga, vackra, nyttiga, allt på en gång.
Det är som hennes liv att vara dålig och sepetera sina krämpor. De grassera för öfvrigt allmänt. Det är också isande i skuggan och de snöhvita bergen se ut som i Schweiz.
En klassig och sevärd liten stad är emellertid Pisa. Stannar Ni öfver här medan vi äro kvar – och det är ej ossannolikt att vi bli här några dagar in i mars, gör du klokt i att skriva mig ett ord om dag och Timme, så reserverar jag rum åt er. Somliga dagar är hotellet rätt fullt.
Hälsningar.
Din tillgifne
Verner von Heidenstam.

Kate Bang från Köpenhamn var den sista i den långa raden av Verner von Heidenstams fruar och sambor. Hon behandlades mycket illa av Verner som på ålderns höst lät sända hennes tillhörigheter från Övralid till Köpenhamn när hon var på besök där och inte lät henne återvända hem. Herman Lagercrantz och Prins Eugén tog starkt avstånd från det hela och skrev brev.
Ur ett koncept:

Käre Verner,
först vid min ankomst till Stockholm hör jag till vår stora förvåning om din och Kates skilsmessa. (Vi hava neml. till nu varit i stillhet på Wirsbo, dit skvallret från ”stora världen” ej når så ofta).

Jag är ledsen, ty jag förstår att detta måste djupt smärta er båda och det vore ju gott, om det kunde ordnas så att Ni åter förenades.

Men om detta ej låter sig göra, så ville jag gärna säga Dig – med den rättt en uppriktig vänskap har - att denna skiljsmessa åtminstone bör ske på ett sätt, som ej kastar någon skugga på Kate och ej heller på Dig. Att låta en skugga falla på en kvinna har ju aldrig varit ridderligt, även om hon skulle ha felat.

Det skulle ej falla mig in att yttra mig om en tvist, - detta vore både ogrannlaga och olämpligt, men har jag ej rätt, då jag påstår, att det aldrig sänkt en mans ära att vara storsint. Att förlåta är dessutom en förmån.

Med tanke härpå hoppas jag att Du även förlåter att jag är uppriktig, när jag säger Dig, att de bästa av dem, som värdera Dig, vänta säkert, att Du skall vara stor och värdig den storhet, som Du med din diktargerning byggt upp kring ditt namn.

Brevet är uteslutande dikterat av vänskap, en vänskap som varat bra många år och vi äro ju ej många, som leva av våra kamrater från gossåren,och de äro ej många, som vilja taga risken av att vara uppriktiga.

Din tillgivne gamle kamrat och vän
Herman Lagercrantz
Stockholm, 9 Strandvägen
d.14/12 1937

P.S./ För att Du ej skall undra på varför jag skriver detta, vill jag tillägga att jag inte träffat eller står i någon förbindelse med Kate sedan Ni skiljdes åt.
Jag skriver därför att jag vet hur bitterhet kan förgifta en människas liv och göra det olyckligt. DS

Enligt Elsa Björkman – Goldschmidt gjorde Prins Eugén och Herman flera koncept och enades slutligen om:

Käre Verner!
Vi tycker du bör göra din sortie ur livet som en gentleman.
Eugen
Herman Lagercrantz

Kate Bang svarade Herman:

HOTEL MONT-FLEURY CANNES (A M) 25/12 37
Käre Herman
Tak for det venlige brev, som jag fik sendt herned nu til jul. Det gör så godt at möde forståelse og sympati – navnlig fra svenske venner. Selv har jeg ikke villet skrive til nogen, og jeg er glad, det var prins Eugén, der talte med Herman, så stilledes sagen i sit rette lys.

Det der er sket er så meningslöst og så trist. Det er jo nästen naturstridigt, at en mand på 78 bryder et mer end 20-årigt samliv uden at nogensinde have talt om at ville skilles. Jeg kan heller ikke tro, at Verner vilde have kunnat gennemföre det, om han ikke havde haft ukloge og kortsynte rådgivere.

En tiltagende åreforkalkning gjorde Verner mer og mer uligevaktig og de sidste år har på mange måder varet vanskelige. Men aldrig er det gået gennem min tanke at forlade Verner. Jeg forstod han var syg, og jeg holdt af ham og ville värne ham, og netop gennem at däkke over hans svagheter skabe ham en värdig alderdom.

Dessverre nytter Hermans brev til Verner sikkert intet, snarere ophidser det ham. Vore bedste venner har sögt at tale ham til rette, men intet nytter. Han kom fra begyndelsen vid på et for os begge ulykkeligt spor og nu er der ingen, der kan bremse ham, endsige få ham at andre kurs. Han ved ikke selv, hvor hjertelöst og uretfärdigt han har handlet, og han förstår ikke, hvor han har såret mig og gjort mig bedrövet. Jeg savner Övralid så grenselöst og hele den verlden, jeg der skapte mig sammen med ham, jeg savner Sverige og vore svenske venner – og jeg savner mit hjem og mine pligter. Det er som om grunden under min tilvärelse er borte og som om mit liv nu ingen mening og inget mål har mere.

Jeg har sögt herned till Cannes – det eneste sted på Rivieran, hvar V. og jag ikke har boet sammen – for at få sol og måske ny livskraft. Det er et stille hotel, mest äldre englendere, og kan jeg klare ensomheden, bliver jeg her nok forelöbig. Det er, som om jeg inderst inde ikke endnu kan slippe håbet, om at der må ske noget.

Endnu engang tak for brevet og med de venligste hilsner til Hedvig fra eders begges
hengivne
Kate Bang

Stockholmsarkitekten Lars Joh. Lehming ritade Virsbo herrgård vid ombyggnaden 1917, Tallåsen och Virsbo kyrkas interiör.

Stockholm d. 19 juni 1937
Herr Minister!
I går, fredag, gjorde jag ett besök på vinden i Jakobs kyrka för att närmare granska de skänkta inredningsföremålen. Jag hade därvid även tillfälle att tala några ord med kyrkoherden Andrée, som också nu ställde kyrkvaktmästarens hjelp till förfogande.

I dag, lördag, var chauffören från Wirsbo med lastbilen här på bestämd tid, kl 10. ………..

Jernräckena och den grupp av väggpanelerna, som äro avsedda för orgelfasad, äro mycket tunga och dessa sistnämnda samt talarstols-ämnet dessutom ganska stora. Järnräckena synas emellertid kunna uppdelas i småstycken, …………..

Tre st. skulpterade paneldelar, tillhörande de för talarstol och orgelfasad avsedda större panelstyckena, Två st. delar avsedda för siffertavlor och Nio st. lampetter medtogs i lastbilen idag – enär det är förenat med en del arbete att nedforsla de större och tyngre sakerna kanske få medfölja vid nästa biltransport. ………………….
Med största högaktning
Vördsamt
Lars Joh. Leming.

Sven Lidman var framstående predikant i Pingströrelsen och skrev bland annat psalm 234, O salighet, o gåtfullhet.

Skarpöby pr Waxholm 29/6 1944
Käre Herman Lagercrantz.
Efter tre veckors kringirrande på svensk landsbygd och i tältmöten vid Karlberg hemkom jag i går kväll till Skarpö och fann två Dina brev.
…………………..
Du får inte tröttna. Det är viktigt att Din naturliga berättarförmåga får flöda i alla kapitlen.
Jag längtar att få genomläsa hela manuskriptet på en gång.
Kanske skulle jag då en liten, liten smula få lämna någon hjälp och råd vid själva slutspurten.
Jesus välsigne dig.
Vännen
Sven Lidman