I mars 1964 sände Erik Örtlund, född 1878, från Backa Vårdhem i Molkom, sina minnen från Östanås på Croneborgs tid till Mary Odencrants, dotterdotter till den siste brukspatronen på Älvsbacka, Wilhelm Croneborg.

Anteckningar om Östanås i Älvsbacka från den tid, som Hovmarskalken Ulrik Croneborg i juni 1827 genom köp övertog Älvsbacka Bruk, som under hans ledning blev en av de största på sin tid i Värmland. Barnen Vilhelm, f. 1826, Hjalmar, f. 1830.

Den stora Herrgårdsbyggnaden i två våningar av trä, samt två flyglar förblev från början av Hovmarskalkens tid, i det skick dessa byggnader hade så länge Croneborgarna fanns på Östanås. Bland andra byggnader från äldre tider var mjölkkamrar, visthusbodar m. m. samt trädgårdsmästarens och kuskens bostäder (även kontorsbyggnaden) och bland arbetarbostäder fanns Fyrbo, Tvåbo, Plåthammaren, (Halla, byggmästarbostad, borta för länge sen) mjölnarbostad och smedbostad. Av dessa gamla arbetarbostäder finnas bara Fyrbo och smedbostaden kvar. Efter hovmarskalkens död 1844 fick äldste sonen Vilhelm överta chefskapet för hela rörelsen, som utgjordes av räcksmide, plåtsmide, spiksmide, sågrörelse, skogsbruk, som innehöll 60.000 tunnland, 200 tunnland jordbruk, andel i gruvor i Nordmarken och hytta i Svartån där också jordbruk bedrevs. Bland större utbruk kan nämnas Klingermyren i Ö. Ullerud på 200 tunnland.

Härtill kommer ett större antal arrendegårdar i Ö. Ullerud, Nyed, Brattfors, Sunnemo och Älvsbacka.

Under den yngre Croneborgs tid företogs stor nybyggnad och omläggning av industrin. Härmed följde nya verkstäder samt bostäder för arbetare, vilka bostäder uppsattes samtidigt som verkstäderna blev till. Av verkstäder blev gjuteriet, smältsmedjan, valsverket och mekaniska verkstaden. Av bostäder Plåthammarn, Halla, och handelsboden. Av byggnader vid Herrgården blev tvättstugan, tre stallbyggnader, därav alla i tegel. Nyrenoverade var tre bostäder, en för kusken, två andra (nu borttagna) för rättare, kokhus, gårdsnickare, ladugårdskarl, stalldräng, oxdräng, svinskötare. De två sistnämnda mangårdsbyggnader i övre ändan av allén en på var sida härom, nära stora landsvägen. På senare tid uppsattes Broddfabriken. Alla dessa verkstäder och boningshus, som här omnämnts, har verkställts av sonen Vilhelm Croneborg på senare hälften av 1800-talet.

De personer, som hade uppsikt över hela rörelsen, var kammarherre V. Croneborg med förvaltare för verk, industri och jordbruk, ingenjör för smältsmedjan och valsverket m. m., ingenjör för broddfabriken, inspektor för sågen, och två bokhållare. För skogen en jägmästare, fyra skogvaktare, två i Älvsbacka, en i Sunnemo, en i Svartån. Sen kom förmän för de olika inrättningarna. I smältsmedjan två smidesmästare, en i varje skift. I valsverket två valsmästare, i mekaniska verkstaden en förman, smidesverkstaden en förman, i gjuteriet en gjutmästare, för martinugnen en förman, smidesverkstaden en förman, modellverkstaden en förman, i kvarnen en förman, för sågen en sågmästare, jordbruket vid Östanås en rättare, för jordbruket i Klingermyren en rättare, vid Svartåhyttan en förvaltare och en masmästare, vid jordbruket därstädes en fördräng, vid Östanås brukshandel föreståndare (kallad Patron), för byggnadsavdelningen en byggmästare Eklund. Under denna tid drevs tegelbruket och torvmossen bara vid sommartid, ävenså båt- och rallarlag (transport) med var sin förman.

Huru många personer, som hade anställning vid de olika företagen, som här ovan omnämnts:
Smältsmedjan 40 personer
valsverket 52,
martinugnen 16
gjuteriet 5,
mekaniska 6,
smidesverkstaden 3,
modellverkstaden 4,
stampen 1,
broddfabriken 9,
sågen med kolare 30,
byggnadsarbetare 6,
för transport på järnväg, ångbåt och lastbåtar 16,
jordbruksarbetare av fast anställda 26.
Under sommartid var ännu fler anställda vid röjningsarbete, i trädgården, under skördearbetet m.m. Vägarbete i parker och Firelund efter älven Engelska gången med flera andra platser, förvaltarbostaden, jägmästarbostaden, arbetarbostäderna. Överallt skulle vara rent och snyggt. Detta senare arbete utgjordes mest av kvinnlig arbetskraft. Vedhuggning för herrgården och tjänstemannabostäderna utfördes vid vintertid och av äldre och yngre personer. Trädgården med växthus och vinkast sköttes av trädgårdsmästare och biträden. Trädgården anlades av hovmarskalken Croneborg och var av utländskt mönster, mycket förnämlig. (Undertecknads farfar hade här anställning i många år.) Efter hovmarskalkens död bodde äldre friherrinnan på övre våningen i stora byggningen och hade egen betjäning, pigor, kusk, och egna vagnshästar. Sonen Vilhelm Croneborg bodde med familj på nedre våningen med manlig betjänt. Han hade kusk och fyra vagnshästar, ridhäst och en ponny. Tjänstefolk, biträden (pigor), ett tiotal och ännu fler vid större fester. Allt skulle utföras i hemmet från grövsta sysslor, som slakt, tvätt, brygg, bakning m.m.. Allt sådant arbete utfördes i tvätt- och bagarstugan. I västra flygeln förekom all vävning, mangling, strykning samt ett så kallat lillkök, där servering förekom för kuskar m. fl. vid större fester.

I stallet fanns 16 hästar (arbetshästar) samt 4 par oxar med två skötare samt hjälp med ryktning. I ladugården fanns plats för 70 kor samt ungdjur, en ladugårdsförman samt ett biträde. Mjölkningen verkställdes av tre kvinnliga personer. En av dem hade även utlämningen av mjölken, med mamsell, som antecknade till var kund den mjölkliter han fick.

Svinhuset hade en kvinnlig skötare. Samma person hade även kokhuset om hand. Här serverades mat till fattiga, som kom från landsvägen. Dessa personer fick först hämta anvisning från brukskontoret. Även barn i skolåldern, som hade fattiga eller sjuka föräldrar, fick här vad de behövde.

De personer, som hade arbete vid Östanås vid de olika företagen, bodde förutom dem som hade sina hem i bolagets hus, fanns ett mycket stort antal arbetare som bodde i egna hem runt omkring och i närheten av Östanås. Ett tjugotal egna hem väster om Östanås inom Ö. Ulleruds gräns med fl. från samma socken hade sitt arbete här. Även från Nyed, Sunnemo, Ransäter, hade här sitt arbete vid Östanås, vid sågen, tegelbruket, torvmossen, byggnadssnickare, båtkarlar i Mangen och Ö. Örten, jordbruket, samt alla som arbetade i de olika företagen med järnhanteringen.

Den arbetsstyrka, som hade sitt arbete i skogen, var en av de största. Det timmer, som sågades per år, var som regel 48.000 st.. Två ramar fanns på gamla sågen.

Den ved, som blev kol i alla de milor, som då fanns i alla skogshyggen, användes vid hyttan i Svartån, i smältsmedjan, smidesverkstaden med flera andra ställen. Som exempel kan nämnas på Halla åtgick 300 sliplass ved och ännu mera på Plåthammarn, något mindre i Fyrbo, per år.

Detta är ju inte mycket emot den ved, som användes på herrgården, samt bostäderna däromkring, rättarbostaden, kuskbostaden, kokhuset, trädgårdsmästarbostaden, växthus, vinkast, förvaltarbostaden, jägmästarbostaden och brukshandeln.

Sist och inte minst den ved som användes vid gasgeneratorer i valsverket, för vällugnar och martinugnar.

För lång tid tillbaka var postgången till och från Östanås bara en dag i veckan. Den som bar posten till och från Karlstad gick till fots, bodde på postberget å kallades postmagnus. De gamla har berättat om denne man att  efter hans död och begravningsdag i kyrkan kungjordes i den personalia, som av prästen upplästes från predikstolen, huru många mil han tillryggalagt under sin postbäring. På senare tid kördes posten med hästar av postiljon från Molkoms järnvägsstation två gånger i veckan till Östanås brukshandel, där postkontor fanns, fortsatte sedan till Råda poststation, återvände dagen efter med post från Råda till Östanås och Molkom.

I sitt sällskap hade han alltid en yngre person.

Denna postgång till Östanås upphörde och flyttades till Stenåsen 1894, alltså samma år som Croneborgs lämnade Östanås. Härefter bars posten av en person från Örtnäs till Stenåsen några år. Sen kom hästen, sist bilen.

Telefonen (lokaltelefonen) kom först till Östanås 1889. Den insattes då på brukskontoret, även Svartån och Råglanda fick telefon. Rikstelefon kom först till Östanås år 1894. Som nämndes på en tidigare redogörelse om sågen m. m. angående el. lyset och kraften kan blott här omnämnas, att ljuset för första gången kom till Östanås år 1916, två år senare även till Ö. Ullerud, Fernsviken med flera ställen.

Före hovmarskalkens tid fanns ett boningshus med ladugård och andra uthus, som kallades för nedre gården, och var beläget vid tegelbruket, där senaste lertaget fanns. Det fanns en urholkad stock, som antagligen var avlopp från den gården. De gamla på Östanås talade mycket härom. Dessa personer hade bara med jordbruk att sköta. Huru all uppodlad jord kommit till på Östanås vet jag bara med säkerhet ett ställe, Nybråta, som utfördes genom hovmarskalk Croneborg. Hans mening var att fortsätta odlingen norr ut och förbinda ägorna med jordbruket i Sjöhaget. Efter hovmarskalkens död upphörde all nyodling. Alla de gångar och stigar i parker och Firelund och Engelska gången med många andra ställen var hovmarskalkens verk. Han införde även seden att nattvakten skulle på varje timme ropa ut vad klockan var slagen för var timme på natten från kl. tio em. till kl. 4 på morgonen. Därefter ringdes i vällingklockan, för att därmed ge tillkänna, att natten var över och ny dag börjat för stalldrängar, pigor, ladugårdsskötare, samt alla andra vid gården, som arbetade med körslor på jordbruk och industri med början kl. fem fm. till kl. 8 em..

Middagsvila två timmar, andra raster förekom bara i smyg. På senare tid upphörde ropandet vad klockan var. Ropandet försiggick framför stora trappan på herrgården, samt likadant vid förvaltarbostaden. Ringning på vällingklockan fortsatte dock så länge som Croneborgarna var på Östanås. På 1890-talet kom en ny rättare (Verner), som genomförde två raster. Frukostrast, på em. kafferast. Middag 2 timmar som förut. Arbetet började på senare tid kl. 6 fm. och slutade kl. 8 em.